Hälsa

Goldenklubben arbetar för en frisk och hållbar golden retriever. Här samlar vi information om hälsa inom rasen och länkar till vidare läsning och rekommendationer.

Golden retrievern räknas allmänt som en frisk och sund ras. Många golden blir över 10 år enligt statistik från Agria djurförsäkring. Detta är ovanligt för en så storvuxen ras. Visserligen förekommer ett antal ärftliga sjukdomar i rasen, men de flesta med en låg frekvens och under genomsnittet för andra drabbade raser. De sjukdomar som i försäkringsstatistiken är mer vanliga hos vår ras är livmoderinflammation och juvertumör.

» HÄR « kan du läsa Agrias försäkringsstatistik för vår ras

» HÄR « finns kompletterande statistik

Den statistik som finns tillgänglig är från 2002.

Agria Breed Profiles har kommit ut med en ny upplaga avseende golden retriever. Den visar tydligt att både cancer och njurproblem är ett problem i rasen, samt att golden fortfarande är överrepresenterad vad gäller livmodersinflammation.
Klicka på bilderna för att ladda ner dokumenten (PDF-Filer)

Agria Breed Profiles veterinärvård 2016 – 2021

Agria Breed Profiles liv 2016 – 2021


Uppföljning av enkätundersökning 2014,
rörande hälsa, mentalitet och funktion hos golden retriever

Bakgrund
I enlighet med Golden retrieverklubbens RAS-dokument har det gjorts en uppföljning av de hälsoenkäter som gjordes år 2003 och 2008.
Under 2014 skickades nya enkäter ut till 500 hundägare med hundar födda 2008 och 2011. Dessa hundar var då tre och sex år gamla. Ägarna var slumpvis utvalda och ägaruppgifterna kom från Svenska kennelklubben.

Svarsfrekvens
Svarsfrekvensen var liksom 2008 50 procent (mot 62 procent år 2003) – ett utfall, som med tanke på att detta är ett jämförelsematerial, ändå kan betraktas som fullt acceptabelt. Av de 254 svar som kom in har bara 223 kunnat anses ”giltiga” för resultatet.

Resultat
Jämförelseundersökningen fokuserar i första hand på själva hälsoläget inom rasen, varför de allmänna frågorna har fått mindre utrymme i redovisningen. Några resultat redovisas dock här-
På frågan om varför valet av hund fallit på just golden retriever svarade de flesta ”Vi har träffat rasen tidigare och fått ett gott intryck”, därefter kom ”För att det är en bra familjehund” och på tredje plats ”Vi är en aktiv familj och sökte en aktiv hund”.
Andra frågan handlade om vilket eller vilka användningsområden som man har sin golden till. På delad första plats med störst andel svar kom ”Utställning” och ”Annat”, därefter ”Viltspår” och på en delad tredje plats ”Lydnad” och ”Avel”.
Beträffande utfodring fick 81 procent av hundarna torrfoder, tolv procent färskfoder och övriga sju procent annat foder.
98 procent av samtliga hundar i enkätsvaren var försäkrade.

HÄLSA
Hudproblem:
Enkäten visade att 64 procent av hundarna aldrig hade haft någon hudåkomma. 36 procent hade någon gång haft hudåkomma, varav nio procent flera gånger. Majoriteten, 60 procent av de hundar som haft någon hudåkomma, hade haft våteksem. Totalt sett har problemen med våteksem ökat från 45 procent -03 till 53 procent -08 och 60 procent -14

Ögonproblem:
60 procent av hundarna var ögonlysta. Åtta procent av hundarna i enkäten hade någon eller fler gånger haft ögoninflammation, 2008 hade en procent haft återkommande ögonproblem, 2003 redovisades att sju procent av hundarna haft ögoninflammation.

Öronproblem:
29 procent har någon gång haft problem relaterat till öron. Den största gruppen inom örondiagnoser var i enkäten 2014 öroninflammation. En hund med öroninflammation har ofta både svamp och klåda. Redovisas dessa tre diagnoser tillsammans, utgör de 91 procent av örondiagnoserna.
2008 hade sammanlagt 35 procent av hundarna haft olika grad av öronproblem, olika frekvent. 2003 var siffran för öronproblem 27 procent.

Allergier:
Allergiska hundar med överaktivt immunförsvar och försämrad hudbarriär drabbas ofta av andra åkommor utöver klåda så som inflammationer i hud, öron och ögon. Detta samband går att se även i denna enkät då 21 procent av de hundar som har diagnos på öron även har allergi.
22 procent av hundarna som har hudproblem har redovisats under någon typ av allergi
Samband mellan öronproblem och allergier har inte tagits fram i tidigare enkätsammanställningar. 2003 redovisades 3,8 procent av hundarna under hudproblem: allergi.

Urinvägsproblem:
Åtta procent av alla har någon eller flera gånger behandlats för problem kopplat till njurarna. Ingen har diagnosticerats med njursvikt eller PNP/RD. Även 2008 och 2003 låg andelen hundar som haft problem med urinvägarna under tio procent.

Livmodersinflammation:
Enkäten 2014 visade att nio procent av tikarna hade haft livmoderinflammation. Endast en har behandlats med medicinering, resterande med operation. 2003 var siffran 2,7 procent. Från 2008 finns inga siffror redovisade.

Mag-/tarmproblem:
13 procent har någon eller fler gånger haft besvär med mage/tarm. Endast 13 procent av dessa har haft ganska mycket eller mycket besvär. 2008 hade 30 procent av hundarna haft besvär med mage/tarm 2003 25,2 procent.

Infektioner:
Enkäten 2014 visade att sex procent har haft borrelia och/eller anaplasma/ erlichios. Under 2008 finns inte fästingrelaterade sjukdomar redovisade, medan 4,9 procent fästingrelaterade sjukdomar rapporterades i enkäten 2003.

Skelettproblem:
85 procent av dem som fyllt i och skickat in blanketten har låtit höftleds- och armbågsleds röntgat sina hundar. Ett fåtal hundar har visat besvär från någon led.
Liknande resultat visade sig också 2008 och 2003.

Epilepsi:
Liksom 2008 visade denna enkät ingen hund med epilepsi. 2008 rapporterades två fall vid undersökningen.

Övriga sjukdomar:
Bland övriga sjukdomar som inte ingått i de ovan redovisade har tre hundägare fyllt i att deras hund diagnostiserats med hypotyreos. Förutom detta har enstaka hundar drabbats av annan sjukdom.

MENTALITET
Sju procent av hundarna i enkäten har någon gång visat aggressivitet. Majoritetenav dessa är hanhundar som visat aggressivitet mot andra hanhundar.
15,2 procent av hundägarna upplever att deras hundar, 34 st, uppvisar rädsla i olika situationer.
2008 reagerade totalt 29 procent negativt någon gång, framför allt på smällare/skott, trappor och hala golv. Ett fåtal hundar i enkäten 2008 visat aggressivitet/ rädsla för andra hundar. Detta kan jämföras med år 2003 då andelen rädda/arga hundar relativt sett var betydligt fler.

SLUTORD
De flesta golden har inte haft några sjukdomar och det är glädjande att se det låga antalet uppfattade sjukdomstillfällen det vill säga tillfällen som kräver veterinärinsats. Det styrker bilden av att golden är en relativt frisk ras. Ett utropstecken är dock den höga andelen hundar med våteksem Angående mentalitet visar enkäten att det fortfarande finns hundar som reagerar starkt på ljud. Vi kan också se hundar som visar rädsla mot blanka/ hala golv, både i resultat från BPH och hundägarnas uppfattning i denna enkät.

Har din hund diagnostiserats med en ärftlig
eller misstänkt ärftlig sjukdom?
Berätta gärna för oss i rasklubben och hjälp
oss att samla in kunskap om rasen!

Hälsoblanketen
Dödsfallsrapportering

Det finns många tillfällen då din hund kan behöva vård och omsorg utan att du måste besöka veterinär. Ett litet husapotek för hunden kan rekommenderas. Här kommer en lista på sådant som kan vara bra att ha hemma i hundens eget medicinskåp:
Klorhexidin eller Alsolsprit, klådstillande gel, bomull, pincett, sax med trubbig spets, första förband, tassbandage, tubgas, flexbandage, hundsko, kraftigt häftplåster, fästingborttagare, digital febertermometer, öronrens, tandborste och tandkräm för hund, skrapa för tandsten,
eventuellt cortisontabletter (receptbelagt).

HOTSPOT ELLER VÅTEKSEM
Till en början så ser man ofta att hunden kliar eller slickar på ett ställe på kroppen. Vanliga ställen för fukteksem är under öronen, på kinderna och vid höfterna, men fukteksem kan förekomma i stort sett överallt på kroppen. I området som hunden slickar på kan man ofta se en liten hudrodnad eller irritation. Om man har otur så utvecklas den lilla irritationen i huden till ett fuktande eksem, med varigt kladd i pälsen. När man klipper bort pälsen i området så ser man att huden är röd, irriterad, svullen och fuktande och det brukar vara en ganska skarp gräns mellan själva eksemet och den friska huden. Större fukteksem kan göra ordentligt ont på hunden. Eftersom eksemet kan växa snabbt är det bra att börja behandla fukteksem så snabbt som möjligt.
Om din hund drabbas av hot spot, gör så här:
• Inspektera huden
• Klipp rent in på frisk hud. Observera att vissa hundar kan ha mycket ont
• Tvätta med tvål och vatten samt behandla med klorhexidin.
• Hindra hunden från att klia och slicka på såret, till exempel med hjälp av en krage
• Smörj på något klådhämmande, till exempel klådstillande gel.
• Kontakta veterinär om det drabbade området är stort (som en handflata eller större) eller om hunden är allmänpåverkad.

OM HUNDEN FÅR VATTENSVANS ELLER AV ANNAN ANLEDNING HAR ONT
Golden är en av de vattenälskande raser som oftast drabbas av vattensvans. Tillståndet orsakas troligen av en inflammation i nerverna i svansroten som uppstår när hunden blir kall om bakdelen. Det är smärtsamt och svansen hänger som förlamad rakt ner från ryggslutet. Hunden ömmar ofta kraftigt om du tar den på svansen eller på bakersta delen av ryggen. Den kan också ha svårt att sitta ned eller att kissa om det är en tik.
Vattensvans försvinner vanligtvis av sig själv på några dagar om hunden får vila och hålls varm och torr, men om den är mycket besvärad kan smärtstillande och antiinflammatorisk medicin behövas. Kontakta i sådan fall veterinär.
För att förebygga vattensvans gäller det att hålla hunden varm och torr. Att torka hunden torr om den varit ute länge i regn eller badat i kallt vatten kan vara en god idé. Att sätta ett värmande täcke på en hund som blivit nedkyld är också att rekommendera.



VID ORMBETT ELLER GETINGSTICK
Symtom på att hunden blivit ormbiten
Ofta märks ormbettet inte direkt på hunden, men efter ett tag blir hunden trött och vill helst ligga ned. Efter någon timme svullnar den bitna kroppsdelen. Om bettet har tagit i nosen eller i läpparna svullnar ansiktet upp mycket kraftigt och når ett maximum efter ett till två dygn. De allvarligaste betten är de som hunden får i tassen. Det är därför viktigt att hunden inte rör sig efter ett ormbett om den inte måste.
Det är idag inte klarlagt om cortison har någon entydigt positiv effekt, eller någon effekt alls och i väntan på nya rön tillhör det inte rutinbehandlingen. Har man cortison tillgängligt sedan tidigare och ger hunden av preparatet ( 20mg/ kg kroppsvikt), ska ändå veterinär kontaktas snarast för vidare vård.
Om din hund blir ormbiten – gör så här:
• Håll hunden i stillhet, bär hunden om det är praktiskt möjligt
• Kontakta alltid veterinär snarast



OM HUNDEN FÅR AKUT DIARRÉ
En hund som fortfarande är pigg och glad trots diarré och kan man prova att behandla hemma.
Ge ingen mat första dygnet, men se till att hunden har tillgång till friskt vatten. Du kan också blanda 1/3 dl morotspuré och ½ tsk druvsocker i ½ dl vatten.
Ge morotspuré som första måltid efter ett dygns svält. Ge små portioner flera gånger om dagen. Lägg därefter till kokt kyckling, fiskbullar, kokt vit eller ett av de färdiga dietfoder som finns hos veterinär och som ger optimal näring utan att irritera tarmen.
De första dagarna ger man foder i småportioner (4-6 gånger eller mer) per dag för att tarmen ska få lite åt gången att arbeta med. Om diarrén stannar av kan man sedan på ca en vecka successivt sänka antalet utfodringar till det normala.
Sedan gör man en försiktig övergång till hundens vanliga foder genom att blanda i lite vanlig mat i dietmaten och dag för dag öka dosen vanligt foder/minska dietmaten tills man på 5-7 dagar gått över helt till den normala dieten.
Om hunden verkar kraftigt nedsatt eller inte får behålla vatten – kontakta genast veterinär.

OM HUNDEN FÅTT I SIG NÅGOT VASST
Ha gärna en burk med konserverad sparris i skafferiet. Om hunden fått i sig något vasst kan du ge den sparris som slingrar sig runt det vassa och kan hindra skador i tarmarna tills du hunnit kontakta veterinär.

GIFTINFORMATIONSCENTRALEN
Om din hund fått i sig gift eller visar tecken på förgiftning kan du kontakta Giftinformationscentralen som även svarar på frågor om husdjur. På www.giftinformation.se får du veta mer och hittar aktuella telefonnummer.

FRÅGA VETERINÄREN PÅ AGRIAS HEMSIDA
”Fråga veterinären” är en sida som innehåller frågor och svar om hundens sjukdomar ställda av hundägare själva. Här hittar man svar på sjukdomar, skador och annat som kan tänkas hända en hund.

AGRIAS TELEFONVETERINÄR
Agria erbjuder kostnadsfria videosamtal för dig som har ditt djur försäkrat hos Agria. Videosamtalen avser rådgivning gällande sjukdomssymtom eller skador som omfattas av försäkringen. Övriga samtal betalar du för själv.
Öppettider: Vardagar: 09:00-24:00, helger: 09:00-24:0


På apoteket finns en liten skrift som heter Hälsoråd för hund att köpa. Där kan du läsa om de vanligaste problem din hund kan drabbas av.
Har du något bra tips som du vill dela med dig av?
Kontakta klubbens hälsoansvarige via mail: halsa@goldenklubben.se

Forskningsprojekt epilepsi hos Golden retriever

Golden retrievern räknas allmänt som en frisk och sund hund och många av hundarna blir över 10 år gamla, vilket är bra i jämförelse med andra raser av samma storlek.

Det finns dock ett par ärftliga sjukdomar inom rasen, till exempel höftledsdysplasi och PRA, där rasklubben aktivt jobbar för att minska förekomsten av sjukdomarna. En annan sjukdom som vi vet finns inom rasen och där en ärftlighet misstänks är epilepsi. Vi vet idag inte hur stor förekomsten av krampanfall/epilepsi är inom golden retriever, men både representanter från rasklubben och vi, neurologer upplever att epilepsi är något som har ökat i förekomst hos golden retrievers under de senaste åren.
Epilepsi är en komplex sjukdom som påverkas av många olika faktorer som till exempel omgivningen och andra sjukdomar i kroppen. Det är också en sjukdom som kan vara svår att behandla optimalt och där livskvalitén hos både hunden och djurägaren påverkas.

För att försöka ta reda på hur stor förekomsten av epilepsi är inom rasen samt om det finns några faktorer hos hunden eller dess omgivning som bidrar till utvecklingen av epilepsi har vi satt samman en digital enkät där vi önskar få svar på hur just din hund mår.

Enkäten fokuserar på frågor angående krampanfall/epilepsi men för att få en fullständig bild av hur hälsoläget ser ut inom rasen är det mycket viktigt med svar även från hundägare med friska hundar. Tanken med enkäten är att försöka ta reda på om det finns bakomliggande orsaker till att vissa hundar utvecklar krampanfall medan andra inte gör det. För att kunna få fram sådan information behöver vi kunna jämföra friska hundar med hundar som har krampanfall/epilepsi.

Genom svaren som ni ger oss i enkäten hoppas vi därför inte bara kunna få en bild av hur vanligt det är med krampanfall inom rasen utan också försöka hitta nya behandlingsstrategier, samt på sikt även försöka bidra till att förekomsten av krampanfall minskar inom rasen.
Den digitala hälsoenkäten tar ungefär 10–20 minuter att svara på och enkäten kommer vara öppen för att besvaras till och med den 30/11 2023.

Länken till enkäten hittar ni » HÄR «
Förutom att svara på vår hälsoenkät önskar vi också att ni svarar på frågorna i enkäten angående vardagsbeteende hos hund som finns på SKKs hemsida. Vi kommer ta del av resultaten för golden retrievers i den enkäten och inkludera även de resultaten i vår studie. I beskrivningen till enkäten angående vardagsbeteende står det att enkäten ska fyllas i om hunden har gjort eller ska göra MH/BPH men vi önskar att ni fyller i den även om er hund inte har gjort eller kommer att göra MH/BPH.

Länken till enkäten angående vardagsbeteende hittar du » HÄR «

Om ni har några frågor angående enkäten eller vårt projekt är ni välkomna att höra av er via mail till maria.winnerby@anicura.se
Mycket tacksam för er hjälp!

Maria Winnerby
Leg. Veterinär
Specialistkompetens i hunden och kattens sjukdomar
ECVN resident neurologi

Här kan du läsa mer om Golden Retrieverklubbens arbete
med cancerforskning och kunskapsinsamling för rasen.
Arbetet syftar till att stärka förståelsen för cancer hos
golden retriever och bidra till rasens långsiktiga hälsa.

Klicka här

2018
PROGRESSIV RETINAL ATROFI (PRA)
Progressiv Retinal Atrofi (PRA) är ett samlingsnamn för flera olika ärftliga ögonsjukdomar som förekommer hos många hundraser. Sjukdomen kännetecknas av en degeneration av ögats stavar och tappar i näthinnan (retina). PRA är dubbelsidig och drabbar därmed båda ögonen och leder till en successiv försämring av synen som slutligen resulterar i blindhet. En mutation för PRA behöver inte vara specifik för en hundras men det är inte ovanligt att de genetiska orsakerna till PRA skiljer sig åt mellan olika hundraser. En hundras kan även ha fler olika genetiska orsaker till sjukdomen. Det finns idag inget botemedel mot PRA.
Tre former av PRA finns i dagsläget diagnosticerade hos golden retriever. GR_PRA1, (som oftast inte visar sig förrän hundarna är äldre, ca 7 år) GR_PRA2 ( som uppvisar en tidigare debutålder ca 5 år)och prcd-PRA. Såvitt känt drabbar GR_PRA1 och GR_PRA2 enbart golden retriever. Gentest finns tillgängligt för samtliga dessa tre former.

DNA – TEST FÖR PRA HOS GOLDEN RETRIEVER
Så här gör du för att testa din hund för GR_PRA1 och GR_PRA2:
SLU i Uppsala har nu DNA-test tillgängligt för de båda vanligaste formerna av PRA hos golden retriever. GR_PRA1 och GR_PRA2 finns endast på golden retriever och det är den absolut vanligaste formen av PRA inom rasen. För att på sikt kunna eliminera dessa PRA-former är det viktigt att du testar dina avelshundar.
I enlighet med SKKs regler och djurskyddslagstiftningen får affekterade hundar ej användas i avel. Bärare av mutationen för GR_PRA1 eller GR_PRA2 får endast paras med genetiskt fria individer.
SKK har godkänt central registrering även för samtliga idag kända former av PRA . Det betyder att testresultatet för de hundar testas för de båda PRA-formerna hos SLU kommer finnas tillgängligt i Avelsdata.
När det gäller prcd-PRA registreras resultaten i Avelsdata när du skickar in den remiss du fick påskriven av veterinär när blodprovet togs tillsammans med en kopia på resultatet till SKK. Resultat publiceras på Goldenklubbens sida när det meddelats till klubben.
För dig som redan har testat din hund för GR_PRA1, eller har en hund som är hereditärt fri från GR_PRA1:
Du som tidigare har testat din hund för GR_PRA1 behöver inte ta något nytt blodprov. Allt du gör är att ladda ner ”remiss 2”, fylla i denna och skicka till SLU. Provsvaret får du hem i brevlådan tillsammans med ett inbetalningskort på ca 300 kr. När testresultatet skickas till dig innehåller provsvaret resultat för båda formerna av PRA, eftersom det utförs i samma test.
För dig vars hund inte är testad tidigare:
Beställ tid hos din veterinär för blodprovstagning. Skriv ut remiss 1 och ta med till din veterinär. Se till att blankettens båda sidor är utskrivna. Blanketten skickas sedan av veterinären tillsammans med blodprovet till SLU och ingen del ska sparas hos veterinär. Provsvaret får du hem i brevlådan tillsammans med ett inbetalningskort på ca 820 kr. Till detta tillkommer provtagningskostnaden som du betalar direkt till din veterinär.
Remiss 1:
För att testa din hund för både GR_PRA1 och GR_PRA2. Ladda ner » HÄR «
Remiss 2:
Är din hund redan testad för GR_PRA1 finns blodet kvar hos SLU. Då kan du, utan att ta nytt blodprov testa även för GR_PRA2. Ladda ner » HÄR «
Verkar det krångligt så kontakta vår avelsansvarige via e-post: avel@goldenklubben.se
Observera att remiss 1 har två A4-sidor där del två är information till veterinären om hur blodprovet ska tas. Det är viktigt att du tar med även det papperet till din veterinär.
Prcd-PRA
Denna form av PRA finns på många raser och även på vissa linjer hos golden retriever. Mer information om denna PRA-form hittar du på sidan ”Om prcdPRA” i menyn till höger. Om du har en golden från aktuella blodslinjer, eller planerar att para din tik med en hane som kan tänkas vara bärare av prcd-PRA, kan du DNA-testa den via Optigen (www.optigen.com) i USA.
Ladda ner remiss för prcdPRA » HÄR

1 JANUARI 2012 KOM ETT NYTT ÖGONLYSNINGSPROTOKOLL
Från 1 januari 2012 används ett nytt protokoll vid ögonlysning. Detta protokoll är enlig ECVO-modellen och innehåller fler diagnoser än det tidigare. Mer information om vad de olika diagnoserna innebär hittar du under ögondiagnoser i menyn till höger.

RETINAL DYSPLASI
Ögonpanelen har tidigare tittat på resultat av RD-diagnoser och konstaterade då att det var för osäkra resultat för att kunna dra en slutsats om ärftlighet. RD-diagnoser kommer och går på ett sätt som gör en utvärdering svår att tolka. Total RD (finns inte i vår ras), geografisk RD, multifokal RD (MRD) och näthinneveck. Hund med lindrig multifokal RD eller näthinneveck används endast i avel om den paras med fri individ. Inga hundar med övriga RD-diagnoser används i avel.
Eftersom arvsgången är osäker vill den svenska ögonpanelen att goldenuppfödarna ska följa upp resultaten av parningar då ett av föräldradjuren har anmärkningen lindrig RD/näthinneveck eller multifokal RD.

ÖGA UPPFÖLJNING
Öga uppföljning innebär att det vid ögonlysning påvisats förändringar, som kan vara symtom på en allvarlig ärftlig ögonsjukdom, dock inte så tydliga att en säker diagnos kunnat ställas. För att bekräfta eller avskriva misstanken om allvarlig ärftlig ögonsjukdom måste ny undersökning göras. Fram till dess ska hunden inte användas i avel.
De hundar som fått diagnosen öga uppföljning ska ögonlysas igen efter sex till 12 månader för att förhoppningsvis få en definitiv diagnos. Om ett föräldradjur vid registrering av valpkull har öga uppföljning uppmanas hundägaren också att göra en ny ögonundersökning av hunden. Först när en säkerställd diagnos finns registreras kullen.
Att använda ett avelsdjur med denna diagnos i aveln kan vara ett brott mot SKK:s grundregler och man kan därmed riskerar att anmälas till Disciplinnämnden.
Under varningstriangeln, som hundar med denna diagnos får på Avelsdata, står ”får ej användas i avel”. Detta medför att valpar som framavlats efter detta datum, om någon av föräldrarna har denna diagnos, ej kommer att valphänvisas av Goldenklubben.

KATARAKTER
Bakre polär katarakt är en förändring i bakre delen av linsen som kan orsaka synnedsättningar. Det finns misstanke om samband mellan polär och total katarakt. Defekten bedöms vara ärftlig men arvsgången är inte klarlagd. Hund med bakre polär katarakt ska inte användas i avel.
Med total katarakt menas att linsen är grumlig och ögat är blint. Sjukdomen kan förekomma på ett eller båda ögonen och kan drabba även unga hundar. Total katarakt är ovanligt på golden och bedöms som ärftlig men arvsgången är inte säkerställd. Därför ska hundar med konstaterad ärftlig katarakt inte användas i avel.
Övrig partiell katarakt är en troligen ärftlig katarakt som finns i främre delen av linsen. Den hittas ofta på medelålders hundar och man har inte påvisat några synnedsättningar av denna kataraktform. En rekommendation är att inte para två individer som båda fått diagnosen övrig partiell katarakt.

ÖGONLYS DIN ÄLDRE HUND!
Goldenklubben har beslutat att sponsra alla medlemmar som ögonlyser sina gamla hundar (över 7 år) med den summa av ögonlysningskostnaden som överstiger 300 kr, så varför inte
passa på att lysa din hund. Skicka ditt kvitto på ögonlysningen till klubbens kassör. Glöm inte att ange ditt namn, medlemsnummer och kontonummer där pengarna kan sättas in.
Har du frågor, kontakta klubbens kassör – kassor@goldenklubben.se

Testa din golden för två PRA-former
SLU i Uppsala har nu DNA-test tillgängligt för de båda vanligaste formerna av PRA hos golden retriever. GR_PRA1 och GR_PRA2 finns endast på golden retriever och det är den absolut vanligaste formen av PRA inom rasen. För att på sikt kunna eliminera dessa PRA-former är det viktigt att du testar dina avelshundar. Du får aldrig använda en affekterad hund i avel. Anlagsbärare får endast användas tillsammans med hund som är testad fri för den aktuella defekten.
SKK har godkänt central registrering även för GR_PRA2. Det betyder att testresultatet för de hundar testas för de båda PRA-formerna hos SLU kommer finnas tillgängligt i Avelsdata.

OBS!
Efter beslut från SKKs avelskommitté har det antal generationer i vilka en hund kan påföras beteckningen hereditärt fri begränsats till tre. I praktiken betyder det att om någon av de testade släktingarna till hunden, på mammans eller pappans sida, ligger längre än tre generationer bak i härstamningen måste det aktuella avelsdjuret, eller valpkullen DNA-testas på nytt för att säkerställa att de inte bär på anlag för den aktuella sjukdomen.
Information om hur det går till att DNA-testa för GR_PRAI och GR_PRAII hittar du » HÄR «

prcdPRA
Denna form av PRA finns på många raser och även på vissa linjer hos Golden retriever. Mer information om denna PRA-form hittar du på sidan ”Om prcdPRA” i menyn till höger. Om du har en golden från aktuella blodslinjer kan du DNA-testa den via Optigen. Resultatet är ej officiellt och registreras inte i Avelsdata.
Ladda ner remiss för prcdPRA » HÄR «

PRA är en förkortning av Progressiv Retinal Atrofi och är ett samlingsnamn för sjukdomar som drabbar näthinnan och får denna att förtvina. Vissa former är orsakade av utvecklingsrubbningar (dysplasier) och debuterar hos unga hundar. Andra är orsakade av en rubbning/förtvining av cellerna i näthinnan och debuterar vid olika åldrar hos olika raser från några år till högt upp i åldrarna. Sjukdomen yttrar sig inledningsvis ofta med försämrat mörkerseende och man kan se att hundens öga lyser i mörker. Båda ögonen är alltid drabbade. När en hund med PRA ögonspeglas ger de olika sjukdomarna en likartad bild, men kan vara orsakad av olika sjukdomar i näthinnan.
Anlagsbärare för PRA hittar du här:

SKK Avelsdata

Klicka på ”raser”, välj ”Golden retriever”, välj ”listor”, fyll i datum och välj ”GR_PRAI” alternativt ”GR_PRAII” under rullisten ”typ”, välj sedan ”bärare” eller ”sjuk”.
OBS! Du kan bara välja en PRA typ åt gången

PrcdPRA med europeiska mått
Det finns golden i hela Europa som bär på ett anlag för prcdPRA, som är konstaterat genom optigentest. Att ha ett anlag för prcdPRA innebär ingenting hälsomässigt för hunden. Det tål att upprepas att den anlagsbärande hunden aldrig kommer att bli sjuk. Däremot bör, om hunden används i avel, motparten vara testad och fri från anlag. Sedan gäller det för uppfödarna att läsa stamtavlor och se var det linjemässigt är ”fara å färde”. I framtiden hoppas vi att många testar så att vi har grepp om anlagsbärarna och inte behöver utesluta hela linjer.

Tysk databas
Tyska retrieverklubben har en öppen databas för tyska hundar liknande vår Goldendata. De hundar som är testade för prcdPRA finns i databasen och till skillnad från i Sverige ser det ut som att resultatet är officiellt. I Sverige är det upp till varje enskild person att låta resultatet bli officiellt, genom att sända in en kopia av resultatet samt hundens namn och registreringsnummer till GRK:s avelskommitté. Hos SKK registreras det inte!

Linjer i Sverige
En tysk kull med åtta valpar föddes 2007. Både pappan, Airborne Goldwings Esprit, och mamman, Coppers Sparkling Cop It Sweet, är anlagsbärare, vilket man naturligtvis inte visste vid parningstillfället. Av valpkullen är sju gentestade. Fem bär på anlaget, en har normalt anlag och en har dubbla anlag, dvs. en kommer troligtvis att bli blind så småningom.

Hanen är efter lika del nordamerikanska och engelska jaktlinjer. Vi vet inte från vilken sida anlaget kommer. Prcd-anlaget är säkerligen lika vanligt på både amerikanska och engelska jaktlinjer. Dock är det bara är ett fåtal hundar av engelska jaktlinjer som testas.

Modern har till ¾ utställningslinjer och därför torde anlaget komma från den ¼ jaktlinjer som finns. Särskilt med tanke på att längre bak i linjerna finns de jaktlinjer som påträffats bakom två av de svenska hundar som fått PRA, Larky LochNess och Larky Tutanchamon och danska Mike som gett ett PRA-fall. Samtliga linjer finns i Sverige. Dessutom finns Duvkullans Una som bär på anlaget.

Det finns alltså ett flertal hundar i Sverige, som är efter anlagsbärande linjer. Dock är enligt vad vi vet andelen testade svenska hundar låg, för att inte säga nästan obefintlig. SKK:s avelskommitté skriver så här: – Testet är väletablerat och mutationen är känd och därmed finns ingen anledning att ifrågasätta resultat från OptiGen. ….. Med den kunskap som hittills är känd vidhåller dock DNA-gruppen tidigare rekommendationer innebärande att det är angeläget att nära släktingar till kända anlagsbärare av prcdPRA testas. Testresultat finns då som underlag inför ett avelsbeslut.

Hellre testa än chansa!
De som tänker använda sina hundar i avel uppmanas analysera stamtavlor innan parningen och om det är någon misstänkt anlagsbärare i stamtavlan, hellre testa än chansa. Tänk då även på att de Larkyhundar som nämns ovan har, enligt en stamtavleanalys av professor Greg Acland vid Baker Institute (en av världens främsta PRA-forskare), bedömts ha en annan PRA-form än våra övriga PRA-hundar, möjligen prcdPRA! Dessa hundars förfäder kan alltså möjligen vara nedärvare av prcdPRA.

När ni testat skicka då även in resultatet till Hälsakommittén, så att andra får glädje av resultatet inför sin avel. Fortsätter den dåliga uppslutningen till gentestet medverkar vi högst troligt till att anlaget sprids i rasen och då dröjer det inte länge förrän vi får kullar med PRA – trots att vi nu äntligen har möjlighet att undvika det. Läs här nedan SKK:s avelskommittés senaste brev och därefter det som vi tidigare skrivit om ämnet.
Här nedan följer svaret från SKK 090217:
DNA-gruppen diskuterade GRK:s förfrågan gällande prcd-PRA och kunde konstatera att ett fåtal hundar är testade inom rasen. Det finns dock ingen anledning att ifrågasätta om golden retriever har prcd-formen av PRA. Svenska hundar av rasen har hos OptiGen testats med resultat ”anlagsbärare/carrier”. Testet är väletablerad och mutationen är känd och därmed finns ingen anledning att ifrågasätta resultat från OptiGen. Golden retriever har dock, förutom prcd-PRA, även annan form av PRA. Forskning pågår vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) i samarbete med Animal Health Trust (AHT) för att skapa bästa förutsättningar för att hitta genen för annan form av PRA inom rasen.

Att ett DNA-test finns tillgängligt innebär inte automatiskt att testet är aktuell för rasen som helhet. Som tidigare konstaterats så talar det underlag som hittills finns för att den vanligaste formen av PRA inom rasen inte är prcd-PRA. Med den kunskap som hittills är känd vidhåller dock DNA-gruppen tidigare rekommendationer innebärande att det är angeläget att nära släktingar till kända anlagsbärare av prcd-PRA testas. Testresultat finns då som underlag inför ett avelsbeslut. Enskild hundägare till övriga hundar avgör själv om denne vill låta DNA-testa sin hund. DNA-gruppen hänvisar också till den informationstext som finns gällande DNA-test på SKK:s hemsida.
Vänliga hälsningar
DNA-gruppen
gm Helena Rosenberg

Ett genombrott för gåtan PRA, kom från ett litet företag i USA som heter OptiGen. De upptäckte den muterade gen som ger anlaget för sjukdomen. Genom ett enkelt blodprov kan man få svar på om en hund är anlagsbärare eller inte. Flera rasers blod testades och under resans gång insåg man att det finns minst två typer av PRA. Den typ av PRA som den upptäckta genen gav upphov till namngavs till prcdPRA (progressive rod-cone-degeneration). I dubbel uppsättning ger den PRA på bl a labbar, chesapeake och tollare, men den genen fann man inte vid analys av blodprov från PRA-drabbade golden. Vi står alltså fortfarande utan lösning på den typen av PRA, som uppträder på svenska golden.
I slutet av 2007 ögonlystes en goldentik av jakttyp i USA och konstaterades ha PRA. Hon gentestades och hade prcd-typen av anlaget i dubbel uppsättning. Båda hennes föräldrar testades så småningom och båda hade den muterade prcdPRA genen, dvs var anlagsbärare.

För att kartlägga omfattningen testar OptiGen gratis alla hundar med diagnosen PRA.

Duvkullans Menuette S17716/2005 testades som carrier under 2008. Vi trodde då att hon fått sitt anlag efter sin far, som har kanadensiskt påbrå (se stamtavla). Agneta Gudmundsson var snabb och testade hennes mamma, Duvkullans Una S47229/2002. Hon visade sig vara carrier till prcd-PRA. Vad vi i Sverige känner till är hon den första kända anlagsbäraren på engelska jaktlinjer.
I Sverige har vi ett färskt PRA-fall, Wintergold Kråk-Lek S54671/02, från huvudsakligen engelska jakliga linjer. Hunden har testats hos Optigen, men hade inte prcd-typen av PRA.

Vi i Hälsakommittén har kontaktat SKK:s DNA-grupp och fått följande råd:
» Där det är möjligt – låta undersöka nära släktingar till dessa anlagsbärare.
» Kartlägga om de anlagsbärande linjerna använts vidare i avel.

Linjer
I Nordamerika har man över huvud taget inte upplevt PRA på jaktlinjerna som ett problem och gör det inte nu heller. Endast två kullsyskon har fått diagnosen prcdPRA och därefter har en del konstaterats vara anlagsbärare.
Ser man på stamtavlorna hos de hundar som testats som anlagsbärare, finns det några namn som ideligen kommer igen och oftast upprepas i stamtavlan. Går man bakåt en bit hittar man gemensamma nämnare.
Ett par stora avelshundar har testats som bärare av den muterade genen och det är främst deras avkommor och nära släktingar som gentestas i Nordamerika och Europa. Vill ni veta mer om stamtavlorna, se länkarna som nämns nedan!
PrcdPRA nedärvs enkelt recessivt.

Innebörden av att en hund är anlagsbärare
Att en hund är anlagsbärare innebär inte att hunden är eller kan bli sjuk. Tyvärr är det inte alla som förstår att en anlagsbärare rent genetiskt inte kan producera sjuka valpar, så länge den paras med en hund som inte är anlagsbärare. Därför uppstår det oftast hysteri och spekulationer så fort ordet PRA nämns.
Vi kan bara hoppas att forskningen inom en snar framtid hittar den muterade genen för den typ av PRA som uppträder på svenska golden. Då kan vi, liksom övriga retrieverraser, genom ett enkelt blodprov kartlägga anlagsbärarna. Fram till dess finns bara alternativet att utesluta avelsmaterial som kan vara av stort värde för rasen. Det är beklagligt för det behövs en större genpol att ta av och speciellt då det gäller de jaktliga linjerna, som har en ganska snäv avelsbas.

Datalänkar
Tyvärr är det bara i Norden vi har öppna databaser som administreras centralt av kennelklubbarna och där alla har möjlighet att gå in och kolla veterinäruppgifter på en hund.
För att leta efter anlagsbärare för hundar utanför Norden finns två alternativ. Båda är enskilda och administreras privat. Den internationella databasen K9data och en tysk webbsida som initierats av Anita Hils på kennel Deep-Impact. Båda databaserna bygger på att det är enskilda hundägare som uppger hundarnas hundarnas resultat.
K9-data har domänadressen www.k9data.com. Gå in på den sidan och klicka på ”Search for dogs based on…, skriv därefter in prcd-Pra på honorifics. Då listas alla optigentestade hundar som finns i databasen. Ni måste själva gå in och kolla om hundarna är anlagsbärare/carrier eller fria/clear
Den tyska webbsidans adress är: www.kennel-deep-impact.de Klicka sen på ”ebkrankheiten beim golden” och sen prcd PRA ergebnisse. Du får då fram en lista på testade golden och där noteras om de är anlagsbärare eller fria.
OptiGen har en hemsida där man kan läsa om gentester raser mm: www.optigen.com
Gå in på databaserna och studera – det är intressant och lärorik läsning!

prcdPRA lista

Text: Veterinär Berit Wallin Håkansson

Vad är retinopati?
Många ställer sig undrande till begreppet retinopati som ibland förekommer som resultat vid ögonlysning. Här kommer ett försök till förklaring som börjar med en liknelse: Ordet huvudvärk talar om att det gör ont i huvudet. Däremot berättar det inte ett dugg om orsaken. Värken kan bero på allt ifrån att man slagit sig i skallen, fått en liten hjärnblödning, har migrän eller i värsta fall en hjärntumör. Samlingsnamnet för symtomet ”det gör ont i huvudet” är ändå huvudvärk. Nu går vi över på ordet retinopati som visar vissa paralleller med ordet huvudvärk.

”Retina” är ögats näthinna, det lager i ögats inre där syncellerna står sida vid sida; celler som leder impulser till hjärnan för att skapa oss en bild av omvärlden. Ändelsen ”-pati” härleds ur det grekiska ordet pathos som betyder känsla, lidande eller sjukdom. Ordagrant betyder alltså ordet retinopati ”näthinnesjukdom”. Precis som ordet huvudvärk ger inte heller ordet retinopati någon närmare upplysning om bakgrunden. Det kan därför täcka ett antal olika processer i näthinnan. Enligt en gängse definition används dock inte benämningen retinopati om näthinnesjukdomar som beror på inflammation.

Inom humanmedicinen är det särskilt ögonsymtom till följd av någon allmän kroppssjukdom som kallas för retinopatier. Mest och bäst känd är nog den retinopati som kan uppstå till följd av diabetes och som är anledningen till att sockersjukas näthinnor fotograferas med jämna mellanrum för att hitta denna så kallade diabetesretinopati. Inom veterinärmedicinen finns ingen helt etablerad internationell praxis för vilka symtom från näthinnan som krävs för att ordet retinopati skall användas. Det finns alltså ett visst utrymme för personliga tolkningar.

I Sverige används vanligen termen retinopati om förändringar som är likadana i båda ögonen och som inte har någon känd utifrån kommande orsak såsom inflammation, skada eller infektion. Symtomen hos de flesta hundar som får diagnosen retinopati tyder på degeneration eller atrofi; förtvining av näthinnan. Särskilt vanlig har benämningen blivit för näthinnesjukdomar som följer ett bestämt mönster i vissa raser: ”basenjiretinopati” för en näthinneförändring hos basenji; ”tollarretinopati” för en förändring hos nova scotia duck tolling retriever; ”västgötaretinopati” hos västgötaspets och så vidare.

En annan situation där ordet retinopati används av svenska ögonveterinärer är när det oväntat dyker upp hundar med symtom som liknar PRA, progressiv retinal atrofi, i en ras där den sjukdomen inte påvisats tidigare i landet, bara funnits i enstaka fall, där fallen varit otypiska eller förekommit för länge sedan. En veterinär är då mycket försiktig med PRA-diagnosen eftersom den ju oftast har stora konsekvenser för aveln. Försiktigheten beror till dels på att det dessvärre finns andra ögonsjukdomar som i slutstadiet kan förväxlas med PRA. Ett enstaka udda sådant PRA-likt fall i en oväntad ras kan vara just en hund med sådan sjukdom. Den hunden kan då – permanent eller tillfälligt – få diagnosen retinopati eller PRA-liknande retinopati. Vid stärkt misstanke om att det verkligen kan handla om äkta PRA, till exempel när det med tiden dyker upp allt fler liknande fall i rasen, kan man behöva göra en förnyad undersökning och ändra diagnosen till PRA. Det kan även finnas en del hundar med liknande symtom som får diagnosen icke ärftlig retinopati, nämligen om man är helt säker på att det beror på en icke ärftlig yttre händelse. Även vissa hundar i den sista kategorin kan under alldeles speciella omständigheter behöva omprövas avseende PRA.

När en hund fått diagnosen retinopati kan frågor uppstå om den eventuella användningen i avel. Om retinopatin bedömts som icke ärftlig är den naturligtvis inte heller något avelshinder eftersom den definitionsmässigt är förvärvad. Har hunden en retinopati som följdsjukdom till allmän sjukdom är det i teorin den bakomliggande sjukdomens ärftlighet som avgör. Men i praktiken utgår en sådan hund baserat på SKK:s grundregler. Vid misstanke om att det kan röra sig om ett PRA-fall är avel utesluten och likaså om hunden fått noteringen ”öga, uppföljning” i SKK-data. I det sista fallet kan avel bara komma ifråga om ärftlighet kan uteslutas.

Bakre polär katarakt är en förändring i bakre delen av linsen som kan orsaka synnedsättningar. Det finns misstanke om samband mellan polär och total katarakt. Defekten bedöms vara ärftlig men arvsgången är inte klarlagd. Färre än fem procent av golden har bakre polär katarakt. Hund med bakre polär katarakt ska inte användas i avel.
Med total katarakt menas att linsen är grumlig och ögat är blint. Sjukdomen kan förekomma på ett eller båda ögonen och kan drabba även unga hundar. Total katarakt är ovanligt på golden och bedöms som ärftlig men arvsgången är inte säkerställd. Därför ska hundar med konstaterad ärftlig katarakt inte användas i avel.
Övrig partiell katarakt är en troligen ärftlig katarakt som finns i främre delen av linsen. Den hittas ofta på medelålders hundar och man har inte påvisat några synnedsättningar av denna kataraktform. En rekommendation är att inte para två individer som båda fått diagnosen övrig partiell katarakt.

I början av 2000-talet beslöt Golden retrieverklubben och Ögonpanelen gemensamt, att på försök att dela upp RD-diagnoserna i fyra olika varianter:
Total RD (finns inte i vår ras), geografisk RD, multifokal RD (MRD) och näthinneveck.
Eftersom arvsgången är osäker vill den svenska ögonpanelen att goldenuppfödarna ska följa upp resultaten av parningar då ett av föräldradjuren har anmärkningen lindrig RD/näthinneveck eller Multifokal RD.
Den avelsrekommendation som gäller tills vidare, är att uppfödare av golden retriever kan avla på en hund med RD/näthinneveck eller Multifokal RD om den tilltänkta partnern är ögonlyst fri. Den nuvarande avelsrekommendationen gäller alltså lindrig form av MRD och RD/näthinneveck, inte allvarliga former och inte Geografisk RD. Det ska vi inte avla på, då det kan ge ökad risk för synnedsättningar.

Förutsättningen för avelsrekommendationen är att vi kontinuerligt ska följa upp avkommorna. Detta gäller även de hundar som fått diagnos och sedan friats, då RD/näthinneveck kan ”komma och gå”.
Antalet fall av RD tycks öka och vi bör snarast få svar på hur stor vikt vi ska fästa vid RD i framtiden. Du uppfödare som vet med dig att du har använt en hund i avel, som har eller har haft någon form av näthinneveck/RD-diagnos, se till att avkommorna ögonspeglas! Du valpköpare som vet att en av din hunds föräldrar har eller har haft en näthinneveck/RD-diagnos, ta dig tid och åk och ögonspegla din hund hos en ögonveterinär! Deras adresser finns här på vår hemsida under Hälsa. Det är mycket viktigt för vår ras att ni gör det.

Om inte denna uppföljning sker finns inget underlag för ett genomtänkt beslut hur vi ska förhålla oss till RD. Då är risken, om antalet fall ökar, att klubben för säkerhets skull tar en uppfödaretisk anvisning att vi inte ska avla på någon form av RD.

Sverige är ett av få länder i Europa, som skiljer mellan olika fall av RD, såsom näthinneveck/RD och MRD. Det gör att vi än så länge kan ha en försiktig genomtänkt avel på dessa fall. Det är bra, vi får inte bli hysteriska av en defekt som inte är allvarlig, men vi måste också gemensamt försäkra oss om att RD inte heller blir allvarligt framledes.

Höftledsdysplasi eller HD är en skelettsjukdom där höftledsskålen och höftleden inte passar ihop. Den kan vara enkel- eller dubbelsidig och vid röntgenundersökning graderas den utifrån hur allvarlig förändringen bedöms vara. Ledpålagringar kan förekomma när höftledskulan och ledskålen inte passar ihop. Sjukdomen är vanlig hos många raser, främst hos större och tyngre. För att få registrera en golden retriever måste föräldrarnas höftledsstatus vara känd.

Det är viktigt att få vetskap om en hunds HD-resultat, både för ägaren i sitt handhavande av hunden och för uppfödaren vid urval av avelsdjur. Sjukdomen är ärftlig och kan i svårare fall leda till lidande hos den drabbade individen, men det är också vanligt att hundar inte visar några symptom på hälta trots att de diagnostiserats med HD.
När du ska röntga din hund välj en veterinär med god kunskap om höftledsröntgen. Tänk också på att din hund kommer att ges lugnande medel vid röntgen.

Genom våra uppfödaretiska anvisningar, avelsindex och valphänvisningskrav försöker klubben hålla nere frekvensen höftledsdysplasi. Detta sker bäst genom att enbart använda friska individer i avel, dvs. avelsdjur med A- eller B-höfter, alternativt HD C där kullindex vid parningstillfället är 100 eller över, och genom att välja bort avelsdjur som har många HD-drabbade släktingar. Att rekommendera är också att avelsindex generellt ska vara 100 eller mer i en parningskombination.

Höftlederna graderas i Sverige sedan år 2000 enligt följande:
A – normala höftleder grad A
B – normala höftleder grad B
C – lindrig dysplasi
D – måttlig dysplasi
E – kraftig dysplasi
Om hunden har ledpålagringar graderas dessa också i samband med röntgenundersökningen som antingen lbp (lindrig benpålagring), mbp (måttlig benpålagring) eller kbp (kraftig benpålagring).
Röntgengruppen på SKK rekommenderar att den hund som röntgas ska vara i god kondition och väl musklad. De rekommenderar även att avvakta med röntgen av höftlederna tills hunden är 18 månader, då ligamenten kan ha stärkts och slappheten i leden därmed minskat.

Armbågsledsdysplasi eller ED (Elbow Dysplasia) är samlingsnamn för flera skelettstörningar, som alla medför en felaktig utveckling av armbågsleden. Detta syns i samband med röntgenundersökning – oftast i form av en benpålagring orsakad av att armbågens ben utvecklas felaktigt.
Arvbarheten är hög och liksom vid höftledsdysplasi bekämpas defekten genom att man använder avelsdjur med armbågar utan anmärkning, som dessutom har en stor del nära släktingar som har ED-diagnos ua, alternativt ED1 där kullindex vid parningstillfället är över 100.

Röntgen av armbågar sker mestadels när höfterna röntgas. Detta är dock inte nödvändigt. Du kan röntga din hunds armbågar vid 12 månaders ålder och höfterna senare. Armbågarna störs inte av slappa leder som höfterna och du måste inte ge lugnande vid röntgen av armbågarna, utan kan få din hund armbågsröntgad utan sedering.

Armbågarna graderas i Sverige enligt följande:
Ua – inga påvisbara förändringar
Lbp (I) – lindriga benpålagringar
Mbp (II) – måttliga benpålagringar
Kbp (III) – kraftiga benpålagringar
Det finns numera många välfungerande mediciner som kan hjälpa de hundar som har besvär med sina armbågar. Även operation förekommer, då man avlägsnar de lösa benbitarna. Rådfråga din veterinär, som helst bör vara väl insatt i skelettsjukdomar.

Har du frågor om avelsindex? Kontakta avelsansvarig avel@goldenklubben.se
Minnesanteckningar från vårt möte med SKK:s avdelning för avel & hälsa finns »HÄR«

Information om avelsindex för HD/ED
Styrelsen för Golden retrieverklubben ser SKK:s avelsindex för höfter och armbågar som ett utomordentligt bra hjälpmedel vid uppfödarnas avelsplanering.

GRK:s rekommendation
Goldenklubben rekommenderar att kullindex för HD vid parningstillfället bör vara 100 eller över, samt kullindex för ED bör vara över 100. Klubbens gamla rekommendationer om höfter A eller B och armbågar ua, gäller fortfarande. Hundar som röntagats i Sverige får eget avelsindex då de röntgats. Då valpar efter en utländsk hund registreras, skickar uppfödaren in en kopia på röntgencertifikatet tillsammans med registreringsansökan. Röntgenresultatet från den utländska hunden läggs då in i SKK:s databas och hunden får därmed ett index baserat endast på dess eget resultat. Avelshundar utan eget röntgenresultat i SKK:s databas, som har avkommor som importerats till Sverige får ett index först när 5-7 avkommor är röntgade.

Frågor och svar om Avelsindex hittar du »HÄR«

Avels index
2017-01-02
Avelsindex har nu använts några år och Svenska Kennelklubben har gjort en utvärdering av HD/ED-index i avelsarbetet för perioden 2012-2015.
Klicka på nedanstående bild för att ladda ner utvärderingen (PDF-fil).

SSRK:s rasklubbar/uppfödare fick möjlighet att fram till 2024-01-15 skicka in de frågor de vill ha besvarade angående SKK:s system för HD (röntgenundersökning, avläsning, publicering, avelsindex samt hur informationen ska spridas) till SSRK Avelskommitté. Detta är en sammanställning av de frågeställningar som inkommit från rasklubbarna/uppfödarna.

Arbetsgruppens redovisning ”Frågor och svar om HD” kan du läsa genom att klicka på nedanstående bild.
Dokumentet laddas ner som en PDF-fil.

RAKA ELLER INTE RAKA SIN GOLDEN?
Innan du bestämmer dig för att raka din golden läs detta:

En Golden Retriever har en päls som består av två lager, de längre skyddande täckhåren och den mjukare och kortare underullen. De båda lagren samarbetar för att skydda huden mot sol, värme, kyla, fukt och småsår. Raser med dubbel päls har avlats fram för att kunna arbeta utomhus i alla slags väder.

När man rakar bort pälsen tar man samtidigt bort skyddet. I stället för att kyla ner hunden ökar man risken för att den kan bli överhettad då solen kommer i direktkontakt med huden. Hundarna svettas inte genom huden som vi gör utan genom tassar och trampdynor och de gör sig av med värme genom att flämta. När huden inte har den skyddande pälsen kvar kan den bli alltför solbränd då exponeringen för solen ökar. Risken för att man bidrar till att hunden får hudcancer ökar därmed också.

Eftersom golden avlades fram för att arbeta i vatten har pälsen en vattenavstötande funktion. Pälsen är också konstruerad så att den kan skydda huden mot smuts och skräp. Den har en god förmåga att vara ”självrengörande”.

När pälsen rakas av tas hundens naturliga ”isolering” bort vilket orsakar att hundens försvarssystem sätter igång produktion av ny päls på högsta fart. Hunden kommer att producera päls som ska skydda mot solbränna, värme och vassa föremål.

Eftersom täckhåren tar längst tid på sig att växa ut så är det underullen som kommer först och pälsen blir då annorlunda. Att underullen växer ut fortare än täckhåren medför att den lägger sig som ett lock och inte släpper ut värmen på samma sätt som när både över- och underull har växt ut efter en normal fällning. När värmen inte släpps ut på normalt sätt kan det skapa nya problem för hunden.

Man undviker inte våteksem hos en Golden som gärna går i vatten genom att raka den. För att det skall utvecklas våteksem krävs från början någon form av sår i huden. Vatten och värme skapar en gynnsam miljö för bakterier att utvecklas i såret. Golden får oftast våteksem runt nacke/hals eftersom detta är det mest utsatta området för att få revor och sår från bland annat kvistar och grenar.

Är hunden drabbad av allergi kan rakning i värsta fall förvärra besvären då huden kommer i direkt kontakt med de allergiframkallande ämnena när den skyddande pälsen inte finns kvar.

2021-03-15

Allmänt
Renal dysplasi är en utvecklingsrubbning som definieras som en onormal utveckling av njurvävnaden. Sjukdomen är dödlig och drabbar främst unga hundar från 4 månader till 2 års ålder. I en del fall kan hunden leva längre beroende på graden av underutveckling eller att den t.ex. kan ha en fungerande njure.

Symtom
Renal dysplasi yttrar sig, liksom många andra njursjukdomar i ökad törst och urinering, kräkningar och diarré. Dåligt allmäntillstånd, trötthet och blodbrist är andra symtom.
Den onormala utvecklingen av njuren (själva grundorsaken till sjukdomen renal dysplasi) sker redan hos fostret i livmodern eller hos den nyfödda valpen. När njurarna är färdigutvecklade cirka 1–2 månader efter födelsen, kan denna utvecklingsrubbning inte uppkomma. De sekundära förändringarna hos onormalt utvecklade njurar fortsätter dock att fortskrida, varvid njurarnas funktion successivt minskar. Sjukdomen utvecklas i olika takt hos olika individer, men det vanliga är att hunden drabbas av kronisk njursvikt och dör mellan 4 månaders och 2 års ålder.

Diagnos
För att säkert kunna ställa diagnosen måste man närmare undersöka njurvävnaden. Detta görs genom en mikroskopisk vävnadsundersökning (histopatologisk undersökning) och för diagnosen RD krävs att vissa typiska förändringar i njurarna kan påvisas. I njurarna hos en diagnostiserad hund kan man se omogna vävnadsstrukturer som inte ses i den normala, färdigutvecklade njuren. Dessutom kan man påvisa felaktigt utvecklad vävnad. För att diagnosen RD ska kunna ställas krävs påvisande av en eller flera sådana primära förändringar.
Vid avlivning av njursjuk hund är det därför av största vikt att njurprov från hunden sparas och skickas till SLU för att säkerställa diagnosen. Det finns rutiner som ska följas; SKK-remiss ska användas av veterinärerna vid insändandet av njurprov till analys. Det gäller alla unga hundar som avlivas med misstänkt renal dysplasi.

Forskning
Det kan finnas olika orsaker till Renal dysplasi, men i de fall sjukdomen drabbar många hundar inom en ras och hundar som är släkt med varandra kan man dra slutsatsen att sjukdomen är ärftlig. Idag finns ett antal diagnostiserade fall, men eftersom alla fall inte blir diagnostiserade finns här ett mörkertal.
I dagsläget pågår forskning på SLU, där även golden ingår, kring RD. Målet med SLU:s projekt är att identifiera den genetiska bakgrunden till utvecklingen av sjukdomen Renal dysplasi. I framtiden hoppas man att detta ska kunna leda till ett genspecifikt test som kan påvisa anlagsbärare. På så sätt kan vi i framtiden undvika anlagsbärare i aveln och minska frekvensen av sjukdomen.
Det man som ägare till en hund med njurproblem bör göra är att skicka in blodprov till RD-projektet på SLU. Misstänker veterinären RD måste det sjuka djurets njurar, om avlivning blir aktuell, tas till vara och skickas in till SLU. SKK:s remiss ska följa med, då alla raser har anmälningsplikt när det gäller RD.
Blodproven som skickas in ska vara två EDTA-rör med blod och två rör med serum (centrifugerat blod) Blodproven ska tas medan hundarna fortfarande lever och kan tas på både friska hundar, som då kommer att ingå i en kontrollgrupp, men företrädesvis hundar som lider av någon form av njursjukdom eftersom SLU har ganska gott om blod från friska hundar i sin biobank. Njurvävnad från hund som fått somna in tas emot av SLU för analys och för att användas i forskningen. Helst ska båda njurarna tas tillvara enligt tydliga instruktioner som finns på den av blanketterna som enbart rör Renal Dysplasi, RD.

Blanketter för att skicka in prover:
Instruktion till veterinärern

Remiss till SKK

Medgivaravtal

Om din hund har fått somna in och du kan tänka dig att bidra till forskningen genom att lämna hundens båda njurar ska också ”Remiss till SKK för Renal Dysplasi” på samma sida skickas in. Eftersom golden retriever nu finns med i projektet finns möjlighet att få ersättning för kostnader i samband med ovanstående provtagningar. Innan proven tas ska man kontakta Lena Pelander på SLU för att få information om ersättning kommer att kunna betalas ut och om hur stor ersättningen blir. Rekommendationer till avelshygieniska åtgärder i dagsläget
Eftersom arvsgången inte kunnat fastställas men eftersom båda föräldradjuren till den affekterade individen sannolikt nedärver en ökad risk för att utveckla njursjukdomen gäller fortsättningsvis följande avelsrekommendationer:
• Känd anlagsbärare, (dvs. föräldradjuren till hund som drabbats av RD) tas ur avel.
• Drabbad individs kullsyskon/helsyskon skall endast med försiktighet användas i avel.
• Kullsyskon/helsyskon till känd anlagsbärare skall om den används i avel, ej paras med annan känd anlagsbärares syskon eller avkomma.
• Avkomma till känd anlagsbärare skall om den används i avel, ej paras med annan känd anlagsbärares avkomma.

Har du frågor om RD och om forskningen, kontakta Kerstin Persson
Tfn 0706-43 63 44
E-post: kerstin.persson@goldenklubben.se
Anlagsbärare för renal dysplasi hittar du här:

SKK Avelsdata

Klicka på ”raser”, välj ”Golden retriever”, välj ”listor”, fyll i datum och välj ”Renal dysplasi” under rullisten.


Artikel om forskningsarbetet omkring sköldkörtelrubbning. Klicka » HÄR «

Hypotyreos hos hund
Hypotyreos räknas till den vanligaste endokrina (hormonproducerande körtlar) sjukdomen hos hund och beror på en minskad produktion av hormonerna tyroxin (T4) och tyronin (T3) (hypo = ”för lite” och tyroidea = sköldkörtel). Vi vet att nedsatt funktion på sköldkörteln förekommer på golden retriever, dock vet vi inte med säkerhet hur vanligt det är. Den allmänna uppfattningen är att det är relativt vanligt på vår ras. Det finns fyra former av Hypotyreos hos våra hundar. De vanligaste är primär och sekundär. Det är inte alltid lätt att skilja dessa former åt, då symptombilden oftast är väldigt diffus och lätt kan feltolkas som ett ålderstecken hos hunden. Det finns ett flertal tester där man kan säkerställa diagnosen. Behandlingen är alltid att ersätta bristen med ökat intag i form av tabletter, behandlingsprognosen är god då en vuxen hund med den primära formen får rätt diagnos och behandling i tid. Prognosen för övriga former är avvaktande.

Primär hypotyreos
är en förvärvad skada där tyroidea angripes och förstörs successivt, vilket till slut leder till en Hypotyreos. De vanligaste orsakerna är idiopatisk, lymfocytär (immunförsvaret) eller mindre vanligt olika tumörformer i körteln. Mer än 95 procent av alla sjuka hundar lider av den primära formen.

Sekundär hypotyreos
innebär att ett stimulerande hormon från hypofysen sk. tyroideastimulerande hormon (T3 saknas eller är starkt nedsatt. Detta leder alltid till en minskad utsöndring från den annars friska körteln. Då körteln blir ostimulerad leder detta till att folliklarna i själva körteln tillbakabildas och detta ger senare även en skada på körteln. Orsaker till den sekundära formen kan vara hypofysskador av olika slag, t.ex. missbildning, tumörer eller andra sjukdomar i hypofysen. Detta kontrolleras lätt med en T3 test som normalt ingår i det standardiserade blodprovet som tas vid misstanke. Mindre än fem procent lider av den sekundära formen.

När kan man då misstänka att hunden fått sjukdomen hypotyreos?
Symptom som trötthet, dålig päls, frusenhet och allmänt hängiga hundar. Sjukdomen utvecklas ofta under en längre period och kan då vara svår upptäcka. Oftast diagnostiseras tyroidea först vid 4-5 årsåldern. Utifrån de screeningtester som tas vid misstanke kan man oftast få en indikation på vilken typ av hypotyreos som hunden drabbats av.

Det finns fortfarande många obesvarade frågor kring sjukdomen, men nya forskningsrön kommer hela tiden. T.ex. forskas det mycket kring autoantikroppar, som redan finns dokumenterade hos en del friska hundar och som eventuellt senare kan ge upphov till sjukdomen. En viss genetisk disposition tror man också förekommer vid en del fall, men mer forskning behövs även här.

2021-03-15

Allmänt
Golden retrievern är en av de raser som drabbas av epileptiska kramper. I Golden retrieverklubbens avelsstrategi läggs stor vikt vid att hålla andelen fall i vår ras låg. Andelen som får epilepsi ska vara lägre än genomsnittet för andra raser och så har det också hittills varit under 2000-talet.

Utveckling senaste åren
Under de senaste åren tycks förekomsten av epilepsi ha ökat. Golden retrieverklubben arbetar därför i nuläget med att hitta former för en kartläggning av hur frekvent epilepsi förekommer. Detta kräver öppenhet och fler inrapporteringar från ägare till hundar med epilepsi.

Forskning
Kontakt har tagits med SLU om möjligheten att kunna starta ett nytt forskningsprojekt kring epilepsi, där golden skulle kunna vara en av raserna. Intresse finns hos SLU att ta emot blodprover tillsammans med bakgrundsfakta kring varje EP- hunds sjukdomsbild för framtida forskning. Innan forskning kan påbörjas krävs ett dock ett underlag, fler inrapporterade hundar behövs.
Blanketter som ska följa med blodprover ”Medgivaravtal”, samt ”Instruktioner till provtagande veterinär” finner du:
HÄR

Hur man agerat tidigare
1980-talet
I början av 80-talet ökade fallen av epilepsi hos golden markant. En utredning av förekomsten gjordes då och de åtgärder som vidtogs gav resultat.
Lena Widebeck, som var med och gjorde utredningen har gjort en sammanfattning av det arbete som gjordes då och som redovisades i SSRK SPECIAL 1986.

Epilepsi (Av Lena Widebeck)
Det finns tecken på att epilepsi blivit vanligare inom vår ras, åtminstone inom vissa linjer, vilket tyder på ett ökat problem med primär (ärftlig) epilepsi.
Epileptiska anfall kan vara väldigt olika från Grand mal, då hunden är okontaktbar och har kraftiga anfall, till väldigt lindriga anfall då hunden bara blir frånvarande en stund.
Alla former av epilepsi är inte ärftliga då anledningen till kramperna kan ha en bakomliggande orsak. Hunden kan ha varit med om en olycka med slag mot huvudet, en svår förlossning eller hjärnskada/tumör. När äldre hundar får epilepsi har det oftast någon sekundär orsak.
Hittar man ingen anledning till att hunden får epileptiska anfall kallas det primär eller idiopatisk epilepsi som anses ha en ärftlig bakgrund. Det finns några faktorer som kännetecknar just primär epilepsi.
– debuterar vanligen mellan 1-3 årsålder
– ofta i samband med tikens första löp
– är vanligare hos hanhundar är tikar
– kraftiga anfall som ofta inträffar i vila efter ansträngning
För drygt 30 år sedan var golden mer drabbad än många andra raser vad gäller epilepsi. Det framgick bland annat i Agrias statistik. Genom att uppmärksamma såväl vanliga hundägare som uppfödare om problemet samt informera om lämpliga avelshygieniska åtgärder minskade problemet. Inom några år var vår ras på normal nivå i Agrias statistik
Vad man gjorde var att informera brett om vad som kännetecknar primär epilepsi. Man spred budskapet bland vanliga hundägare att ta direkt kontakt med sin uppfödare och gärna även med rasklubben om hunden hade haft krampanfall. Uppfödarna ombads att följa upp sina kullar och informera ägaren till den använda avelshunden om någon avkomma drabbats. Likaså informera ägare till kullsyskon till den drabbade hunden om de var avsedda för avel.
Epilepsi och andra sjukdomar eller defekter som inte är föremål för officiell registrering är alltid svårt att få fram fakta om. Samtidigt vill de flesta uppfödare inte riskera att föda upp valpar med ökad risk att utveckla epilepsi. Bästa sättet att undvika problemet är att skaffa sig kunskap om defekten och om sina egna avelshundar samt ha en öppen dialog med andra uppfödare.
De allmänna rekommendationer som gavs var desamma som andra defekter med recessiv nedärvning:
a) Betrakta en hund som drabbas av epilepsi där det inte finns en uppenbar orsak till anfallen som dubbel anlagsbärare.
b) Betrakta båda föräldrarna till en hund med epilepsi som anlagsbärare.
c) Betrakta risken att ett helsyskon till en hund med epilepsi är anlagsbärare; 75 procent risk att bära anlaget och 25 procent chans att vara fri från anlag.
Med kunskapen om hur primär epilepsi kan förväntas gå i arv är det upp till varje uppfödare att avgöra om det är värt risken. Frågor man kan ställa sig är:
Är föräldrarna till hunden med epilepsi unga?

Avvakta några år och följ upp de avkommor som hittills fötts och utvärdera innan de eventuellt får fler kullar.
Har föräldrarna till hunden med epilepsi tidigare haft kullar där alla individer är friska? Använd en partner till nästa kull som inte lämnat kända fall.
Har den tilltänkta avelshunden/avelstiken ett syskon med epilepsi?
Avvakta med avelsdebut till 3-4 års ålder och följ upp hel- och halvsyskon.
Avel är inte enkelt. Den perfekta avelshunden är ännu inte född. Som uppfödare handlar det om att kritiskt granska sina egna avelshundar och utifrån många olika egenskaper avgöra om de är värda att bli föräldrar till nästa generation.

Har du frågor om epilepsi och om forskningen, kontakta Kerstin Persson
Tfn 0706-43 63 44
E-post: kerstin.persson@goldenklubben.se

Hot spots
Hos våra golden retrievrar är hot spots (även kallat våt- eller blöteksem) ganska vanligt förekommande. Det orsakas av en inflammatorisk reaktion, som blir sekundärt infekterad med bakterier, vanligtvis Staphylococcus (pseudo-) intermedius. Grundorsaken kan vara parasiter, insektsbett, sår eller tät päls med dålig luftgenomströmning, vilket leder till att det tar lång tid för pälsen att torka och det blir därmed en gynnsam miljö för bakterier. Det drabbade området gör ont och kliar samt vätskar. Det behandlas genom att pälsen i området klipps mycket kort och huden baddas eller smörjs med uttorkande och bakteriehämmande preparat. I allvarligare fall måste hunden behandlas med antibiotika.

Allergier
Hos hund är foder-, kontakt- och luftburen allergi de vanligaste formerna av allergi.

Foderallergi (egentligen födoämnesöverkänslighet eftersom det inte alltid är en ”äkta” allergisk reaktion) yttrar sig genom att hunden drabbas av inflammation i huden, återkommande öroninflammationer eller seborré (sekundär). Den kan också, samtidigt eller för sig, ge upphov till kräkningar och diarré. Hunden reagerar på specifika proteiner, som kan vara antingen animaliska eller vegetabiliska. För att diagnostisera födoämnesöverkänslighet används en s.k. eliminationsdiet. På detta sätt utesluts vissa proteinfodermedel för att upptäcka vad hunden reagerar på.

Kontaktallergi ger lindrig till måttlig klåda på de områden där huden kommer i kontakt med det allergena ämnet, som kan vara t.ex. filtar, fällar, metaller, plast etc.
Luftburen allergi kallas ofta atopi eller atopisk dermatit. Den visar sig som allt från lindrig till kraftig klåda, ofta med sekundära svamp- och bakterieinfektioner på buk, tassar, ansikte och ljumskar. Immunförsvaret överreagerar på ämnen i omgivningen, som kan vara exempelvis kvalster, pollen, fjädrar eller ull. Debutåldern är vanligtvis mellan 6 månader och 3 år. Atopisk dermatit har en ärftlig bakgrund, vilket gör att vissa raser är väsentligt mer disponerade än andra, såsom till exempel boxer, westie och bullterrier. För schäfer, labrador och golden har man sett en viss överrepresentation, vilket gjort att molekylärgenetiska studier, för att påvisa involverade gener, också omfattat dessa raser, då det går snabbare att få ihop ett tillräckligt antal fall från dem. Man vet ännu inte vilka gener som styr detta, men forskning pågår för att hitta svar på frågan i ett stort internationellt samarbete på SLU. Diagnostiseringen sker antingen genom ett blodprov eller genom pricktest. Atopi går inte att bota, men det går att lindra. Om det finns möjlighet kan man som djurägare ta bort det som hunden reagerar på från omgivningen. Lindrigare former går att behandla med schampo eller krämer, men mer kraftigare former behandlas med kortison och/eller hyposensibilisering.

Ichtyos
Seborré delas in i primär eller sekundär.
Den sekundära har alltid en bakomliggande orsak såsom parasiter, allergi, lever-, njur-, eller magsjukdomar.
Den primära, som troligen har en ärftlig bakgrund, kallas ichtyos och tros ha en genetisk disposition. Symptomen är kraftig mjällbildning på hud, som antingen är torr eller oljig. Mjällbildningen orsakas av en ökad omsättning av hudceller från normalt 21 dagar ner till 3-4 dagar. Det är till största delen en kosmetisk sjukdom, som inte besvärar hunden. Behandling består av bad med medicinskt schampo, som löser upp hudcellerna.

Faktagranskat av: Åke Hedhammar, professor SLU

Diarréer, kräkningar, ”känslig mage”, etc., är relativt vanliga besvär hos hundar. Orsakerna kan vara många, men är sällan allvarliga. Hos golden retriever finns generellt inga specifika mag-tarmproblem, typ magomvridning och esophagusdilation (vilka förekommer med olika frekvens hos vissa andra raser), men eftersom vår ras av arv och ovana är ”allätare” kan hundarna lätt drabbas av andra problem. Enstaka kräkningar, någon dags diarré är som hos oss människor, de ”kommer och går”. Men vad beror de på?

Parasiter
Gäller det unga, valpar eller unghundar, ska man aldrig bortse från parasiter. Tyvärr avmaskas alltför få valpar korrekt, avmaskning mot spolmask, den mask vars vuxna individer kan ligga i moderns muskulatur och som sedan aktiveras kring 40:e dräktighetsdygnet och går över moderkakan till fostren, blir mogna att själv lägga ägg efter c:a tre veckor. D.v.s. vikten att avmaska valpar före 20:e levnadsdygnet kan inte nog påpekas. Framför allt valpar kan även drabbas av coccidieininfektion, en parasit som gärna ger kraftiga diarréer, men sällan påverkar valpen för övrigt. För att säkerställa parasitinfektioner efter valptiden bör man dock lämna in ett avföringsprov innan adekvat behandling sätts in.

Onyttigheter
Golden är gärna ”allätare” och får lätt i sig både onyttiga/onödiga bakterier och virus, oftast harmlösa, men som vid större mängd kan ge mer eller mindre diarré eller kräkningar någon dag. Felaktig utfodring, ibland förenat med lite stress, t.ex. rätt stora mängder torkad lever eller (icke uppvärmda) köttbullar i samband med utställning eller träning, kan tillfälligt slå ut den tåligaste mage, men går ofta över av sig själv när såväl nerver som mathållningen normaliseras. Likaså kan gemensam vattengiva i form av en jättebalja vatten, där en massa hundar dricker och slafsar i sig vatten, sprida en del, men oftast tillfälliga onyttigheter.

Lugn och ro — och vatten
Vid dessa ovannämnda tillfällen är lugn och ro den bästa medicinen. Ingen stress, ge gärna trist dietmat eller ”svält” en dag, och vätska. Och vätska. Och vätska. Hundar klarar sig utmärkt utan mat en dag, men måste alltid ha tillgång till (relevant) vätska. Har hunden kräkningar, ge inte en massa vatten, ge små mängder ofta och ha gärna lite salt i vattnet, ibland ihop med lite (druv-)socker. Och avvakta – om hunden inte verkar helt utslagen och uttorkad. Förmänskliga inte hunden, men glöm inte att människan är ett djur och jämför gärna med er själva – ingen av oss vill göra något vettigt direkt efter en dags vinterkräksjuka eller matförgiftning!

Dags att kontakta veterinär
Blir hunden efter ett tag däremot väldigt dåsig, om skinnet verkar bli kvar i ett veck när man nyper i det, eller om slemhinnorna är missfärgade, då är det enda rätta att kontakta veterinär. Ring hellre ett samtal för mycket än för lite, ibland räcker diskussion eller rådgivning, men vänta inte för länge med samtalet – underverk är ingen medicinares passion, däremot korrekt rådgivning.